Tur i spel?

Det går inte ett lotteriskrap utan att min mors läppar börjar röra på sig som av ren automatisk effekt av åsynen eller ljudet av krona mot lott; "Tur i spel...otur i..." (efterföljande brett leende och dämpat skratt). Jojo, jag vinner ofta (okej, faktiskt i princip varje gång, vilket dock är två gånger per år; 1 augusti och 24 december) när jag skrapar lott. Och ja, visst har jag vunnit någon tävling här och där (detta handlar dock främst om att jag faktiskt tävlar nån gång då och då, vilket många andra aldrig gör men ändå ojar sig över att de aldrig vinner något. Tävlar man aldrig finns det ju inte ens en mikroskopisk chans att vinna, jag höjer mina odds rejält trots att chanserna ändå är minimala då jag är med) men då är jag i perioder rätt idog i mitt tävlande. Tilläggas bör att jag av princip aldrig lägger pengar på lotterier/spel/tävlingar och liknande, man behöver inte vara en snåltarm för att inse att det för det flesta i allra bästa fall är ett nollsummespel. Chansen att vinna övervinner inte risken att förlora enligt mitt resonemang.
Nåja. Ska jag tro på mors talesätt så ökade min tur i kärlek rejält idag; jag vann varken en cykel, presentkort eller tygpåse idag. Ingenting vann jag faktiskt. Och 20 kronor betalade jag för kalaset! Jag var nämligen på ett välkomstarrangemang inne i stan som studentkåren i samarbete med kommunen anordnade. Jaja, nu tänker ni "ha! hon betalade alltså visst för att vara med i en tävling!" då de framför allt lockade med utlottning av cyklar. Men nä, min ekonomiska sida är mer mångfacetterad än så; man fick inte minst en brunch (jag fick två, Maria är vegetarian och de färdiga brunchtallrikarna vi fick var till stor del kött, så jag glufsade i mig hennes tallrik också medan magen började värka men snåltarmen myste) och dessutom fick vi skratta åt ett riktigt bra stand-up nummer! Nu minns jag inte hans namn, men han är manusförfattare till parlamentet (som bekant är det ju inte komikerna som sitter i studion som kommer med skämten, den största delen är manusbaserad), med i komediserien "ballar av stål" och nu skriver han manus till "hål i väggen" (program på kanal 6 inspirerad av japansk tävlings-tv). Min humor verkligen (inte minst hade han en riktig schysst talang för olika dialekter, inte minst pitemål á la "Pitepatrik").
Trots att jag inte vann någonting kom jag ändå inte hem tomhänt. En snorgrön t-shirt med texten "Växjö - Europas grönaste stad" blev min! Mycket förvånad blev jag, då t-shirtarna kastades ut över publiken och jag satt djupt nedsjunken i stolen, såg en snorgrön, fladdrande massa som en klar projektil närma sig mig. Så jag behövde bara sträcka upp handen. Tadaaa!

Nu har jag något att skura golvet med. Bild kommer.
(Inte på mig skurandes, utan på t-shirten alltså).

Och förresten, jag kan ju inte avsluta inlägget utan att kommentera det påstådda sambandet mellan tur i spel kontra tur i kärlek. Okej, jag vet att det är ett talesätt som likt många andra inte har så mycket empiriska belägg ("Anders slaskar, julen braskar") i dagens vetenskapssamhälle - men jag kan inte undgå att slå in öppna dörrar (då kan man ju inte göra sig illa). För det första anser jag inte att det existerar "tur" i spel; kalla det istället slump eller sannolikhetslära. Och tur i kärlek,vad är det liksom? Att man är ute och går och plötsligt "råkar" någon slags drömprins ramla ner från ett träd under vilket man just går, han gör sig illa och du bjuder hem honom på kaffe och sedan gifter man sig? Kärlek är inte tur, kärlek är hard work!