För att rädda idén om mig själv som ambitiös drivkraft i denna nedåtgående super-G-backe får jag helt enkelt tänka på igår. Igår var jag nämligen väldigt ambitiös i mina middagsplaner (i varje fall); Wraps med cevapcici. Det låter kanske inte så avancerat, men jag har av någon anledning alltid ambitionen att göra saker från grunden. Sagt och gjort, dagen före förberedde jag en av tillbehören (hummus) genom att lägga kikärter i blöt. Vid lunchtid dagen till ära kokade jag dem i lagerblad och vitlök i 45 minuter. Väl i tid innan middagen trollade jag samman hummusen, förberedde degen till wrapsen (dinkel- och rågmjölswraps) och svängde ihop cevapcicin (kroatiska..öhm, kryddiga köttbullar i prinskorvform). Jag hyvlade zucchini, saltade (för att göra dem mjuka och färdiga för stekning) och lät stå. Sedan förberedde jag min hemmagjorda tzatziki genom att riva gurka och sedan låta den rinna av i durkslag, för att sedan vända ihop den med allt annat just innan vi skulle äta.
Alternativet (det jag kunde ha gjort men inte gjorde) var att:
Cykla till Lidl. Köpa sjukt billiga wraps, frysta cevapcicis klara att steka, hummus i burk och färdig tzatziki. = Middag färdig. Det enda middagarna skulle ha gemensamt arbetsmässigt var att hacka tomat.
Behöver jag tillägga att diskberget som successivt antog mer och mer oanade former för att sedan resultera i något som det snart hade börjat bildas moln runtom hade undvikits?
I brist på bild av såväl storslagen middag och lika storslaget (disk)berg slänger jag upp en riktigt relevant bild på vår superfina lampa jag inhandlat på Indiska!
No comments:
Post a Comment