Inte ens halvtid

...men jag känner att jag kommer att förlora matchen mot det amerikanska försäkringssystemet. Vi har liksom inte försäkringar som täcker skador som uppstår om man varit alkoholpåverkad eller oaktsam, då får man så att säga skylla sig själv.

Inte heller täcker våra försäkringar kända sjukdomar man har haft redan innan som man behöver behandling för i utlandet, och till sist inte heller täcker den behandling för psykvård.

Det stora problemet är att vi har helt andra sjukvårdssystem. Eller nä, det största problemet i mitt fall är det institutionaliserade överanvändandet av stämningar i amärika. Alla, för allt, ska kunna stötas och blötas i domstol. Så mitt universitet vill nog bara väl när de vill att jag tecknar deras snordyra försäkring. Hips vips är jag stämd för någonting jag borde ha förstått att undvika, och så får den naiva svensken en tråkig överraskning. Som de sa i mailet "...due to some unpleasant experiences with international students insurance...".

Nåja, tillbaka till sjukvårdssystemen. Här har vi en rätt go' miniminivå, medan där ligger allt på individens ansvar (läs: du måste ha mycket stålar eller ett jobb med en arbetsgivare som erbjuder en okej försäkring som inte kostar, just det, mycket stålar). Eller nä, i detta fallet så ligger det inte alls på mitt, alltså individens, ansvar, jag får inte ens skylla mig själv, jag måste skaffa en försäkring som täcker fall där jag faktiskt klantat mig mer eller mindre med flit och vid fullt medvetande.

Amärika - frihetens land, där man är så fri att man inte har en obligatorisk sjukförsäkring som man ändå måste ha. Obligatoriska brukaravgifter, brukar det kallas på svenska. Den som tjänar mest på sådana: Vid offentliga monpol = staten, vid avreglerad marknad = försäkringsbolagen.