Kotten tar över!

En liten vresig kotte har lagt beslag på markerna utanför vår köksdörr. Jag har försökt blidka den med lite hamburgerkött, vilket den efter lite ilsket spottande fattade var något ätbart och inte en cyanidbomb från himlen (kotten trodde i sin enfald att den "gömt" sig bakom en madrass ståendes på sniskan men märkte inte att den inte hade tak över huvudet). Den glufsade så högt att det hördes ända in i köket och i ljudet av allt smackande skrockade jag för mig själv och undrade hur många kottar som får äta häst i sitt liv!
Nå, i förrgår skulle mor ut med tvätten och stegade ut genom köksdörren. Hon hinner inte ta mer än ett steg förrän hon hör ett fräs och lite spottande. Hon tittar vänster, hon tittar höger, hon tittar rakt fram och funderar var tusan den lille luringen håller hus. När hon inte kan se skymten av den nye herren/hertiginnan av vår uteplats fortsätter hon bort till tvättlinan.

Ja ni, sträcker man ut handen (med lite hamburgerskinka i), tar de hela armen! (läs: så tar kotten hela uteplatsen)