Den som äger en hammock saknar föga

Att vara ledig är inte helt dumt. Man kan utan stress laborera ihop ännu en variant av havregryngsgröt (denna gång ihopkokad med färska aprikosbitar och kanel, med linfrön, solroskärnor och framför allt hjortronsylt på toppen (och så lite mer kanel, jag har hört att det är nyttigt dessutom). Låter kanske som en salig röra men blev faktiskt snarare en saligt god sådan!). Sedan kan man utan stress vanka runt i morgonrock ett tag, cykla sakta, lägga sig i en hammock (vilket man inte kan göra utan att slås av insikten att en hammock gör en lycklig, förutom sömnig såklart), mata en igelkott med hamburgerskinka, bjuda mamma på lunch och inte minst kan man ta tillfället i akt att betala inte bara en Carl den sjätte men om man räknar i von Linnéisar ett hutlöst antal, dock inte mer än en monsieur Vasa, ja med andra ord lägga en slant eller fler på att mottaga proffessionell massage.

Nå, för att prata andra bullar i ordets rätta bemärkelse har jag kommit på att farmor och Carin nog gör godast bullar i världen. Som med så många andra saker tror jag att det förutom talang och erfarenhet har med luften att göra. Likt Västerbottenost endast kommer till sin rätt i Burträsk blir bullar aldrig så saftiga som i Krångis. Dagmamman Marita kommer på ärofylld tredjeplats, vilket inte är så konstigt om min teori stämmer då Krångislufen mycket väl kan blåsa bort till Plan och sprida sin magi.