Igårkväll när jag och Stina satt och sörplade kaffe inne i stan (ja, ni läste rätt, jag drack kaffe! Eller inte riktigt kanske, jag tog en Vanilla shock - en kaffe latte med vanilj, chokladsås och grädde...jag har en bit kvar till en kopp svart med andra ord) stötte vi ihop med ett gäng av bekanta och gamla skolkompisar, så vi slog oss ned. Ganska snabbt stötte vi på ett bryderi - vad kallas en (sån där lite småjobbig) person som märker ord?
Besserwisser! Ropades det från olika håll, men nej, det är inte riktigt rätt. En i gänget visste dessutom ursprunget till det av sverige anammade tyska uttrycket (östtyskars syn på västtyskar), men nåja, det var ju ändå inte riktigt rätt. Ordmärkare, sa någon annan men det var väl lite väl hemmasnickrat och inte det vi sökte efter. Våra små grå kontorsarbetare där uppe jobbade febrilt, men snart tittade de på oss uppgivet och förklarade att de tyckte att vi borde prata om något annat istället, så det gjorde vi.
När jag cyklade hem i sommarnatten lite senare slog det mig dock - kallas inte en sån person för språkpolis?
Någon där ute som kan verifiera min gissning?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment