Bomull i kontoret

Det första vår grupps "coach" sa till mig idag när han kom förbi för att kolla läget var "men ska du verkligen vara här idag?". Jo, svarade jag, jag ber om ursäkt till kunder om jag känner att jag snorar och flåsar alldeles för mycket i luren. Gott så. Jag är inte av det virket att jag kan stanna hemma för att jag har en rejäl förkylning, så länge jag inte har riktigt ont i halsen vilket inte har realiserats ännu. Jag ser detta som ett utmärkt tillfälle att få smutta på lite hostmedicin som är så gott, eller ska jag säga var så gott, dag har de bytt någon smak så det är inte alls lite smaskigt att slurpa i sig längre. Mindre roligt är att jag som är en pillermotståndare (egentligen av oklar anledning, har inte någontvälgrundad medicinskt underlag för detta alls faktiskt utan har helt enkelt bara bestämt mig) har känt mig tvungen att stoppa i mig diverse smärtstillande vita varianter...idag har jag dock hittills varit ståndaktig och huvudet är inte tjockare än att jag har lite värk bakom ögonen.
Nåja, mor och Dan är tillsammans med Mona och Ulf ute på dansbanorna i Malung just nu så jag har ett helt hus som jag är fru över så att säga. Tur för mig (och för blomälskande mors del) att det har regnat rejält idag så rabatterna har fått sitt utan att jag spenderat någon tid med dem å omsorgs vägnar.
Har jag inte nämnt det tidigare så tänkte jag ta tillfället i akt då en fulltankad bil har lämnats mig, att brumma ner (läs: köra varsamt) till Krångis med omnejd! Det ser jag verkligen fram emot. Jag hoppas även att det ska finnas någon magi i luften där som botar min grava förkylning, men jag håller förväntningarna på en rimlig nivå.