Wednesday, 28 November 2007
Fisken kommer inte längre än till skålens kant...(smittar jag?)
Jag: "Jo, jag la köttfärsen till chili con carnen vi ska äta ikväll i kylen för den hade tinat färdigt"
Jonas: "Okej. Såg du att jag hade flyttat på din ansjovisburk? Den hade läckt."
Jag: "Ahaa, okej. Vad bra!"
Jonas: "Jo, vad ska vi äta ikväll förresten?"
Ridå.
Nå, den andra farhågan uppenbarade sig som en logisk förklaring till de återkommande problemen jag har med att kunna sätta namn på saker; som olika frukter (ananas till exempel), kålrot (som ofta får heta vitkål, rotkål eller liknande) och en mängd andra saker. När jag inte kommer på vad det är för ord jag söker så slänger jag helt enkelt ur mig något annat (varför de flesta killar jag inte kommer på namnet på får heta Stefan). När vi satt och åt middag kom diskussionen in på tumörer (efter att Lisen påpekat något om någon som endast hade en hjärnhalva) och så slog det mig - jag kanske har en tumör som ligger och trycker på något centra som styr sådana saker. Jag vet ju att det händer hos många äldre som har haft tumörer eller blodproppar. Men, som tur är har jag aldrig varit speciellt hypokondrisk så det får stanna vid ett teoretiserande av en förklaringsmodell.
Annars då? Jo, fotbollscupen och mitt deltagande gick som smort. Lunds Nation vann hela kalaset, jag gjorde ett mål (efter pass av Jonas) och till min stora lycka var jag inte ensam tjej utan fick till min hjälp tre tjejer som deltog för Lunds nation i innebandyspelandet (det var en mixcup), varav en spelade i division 1 och en i division 2. Puh.
Sen var det skyltsöndag, på Skånes vis. Det vill säga 7 plusgrader, regn och tivoli (!) med munkförsäljning (!!). Nej, de har inte fattat vad det handlar om helt enkelt. Här har man dessutom två skyltsöndagar, nästa infaller nu på söndag då man tänder granarna runt stan. Är detta ett försök att kompensera för avsaknaden av snö och allmän skyltsöndagskultur? (De har för övrigt skyltat för jul i mer än två veckor nu).
Och jag jobbar och sliter, men det verkar som att jag jobbat bort mina arbetsuppgifter för jag har inte direkt så mycket att göra längre. Så jag har bestämt mig för att jobba lite mindre bra för att fortsätta ha arbete. Mycket lustigt.
Igår gick jag för övrigt till frisören, något som bara verkar hända var fjärde-femte månad nuförtiden. 120 kronor skulle han ta för uppgiften och förväntningarna sattes därefter varför jag endast begärde en "toppning" av slitet hår. Jag blev dessutom orolig då jag såg en burk med "Daxvax" (hatat och förkastat av i princip alla frisörer) stå vid spegeln. Men klippt är jag, och det blev väl okej resultat med tanke på insatsen (120 kronor). Jag har faktiskt lite teoretisk kunskap om hur en klippning ska gå till och han använde sig minst sagt av okonventionella metoder, men han var riktigt trevlig och ett extra plus i kanten var att han pratade och lät precis som Zlatan!
Nej, nog med detta. Nu ska jag återvända till min gruppuppgift om jordägarfrågan i Zimbabwe respektive Sydafrika. En dyster uppgift, tyvärr.
Friday, 23 November 2007
En smak av Norrland
Fredrik: "Ja, det smakar inte speciellt. Men det smakar inte som någonting annat."
Tobbe: "Det smakade fläskpannkaka".
Inga kommentarer till kommentarerna nödvändiga (?). Nedan ser ni Fredrik äta palt som man ska - med lingonsylt och smör.
Nå, senare i veckan hade vi anledning att fira (och det gjorde vi också) att jag och Jonas har lyckats hålla oss samman i två år nu. Till min stora lycka resulterade det först i att jag härmed är bjuden och inbokad på Skellefteå AIK mot Frölunda den 3:e januari (jag får dessutom köpa en valfri souvenir! Jag funderar på att köpa en gigantisk väggflagga men Jonas har varnat för att lägga in något slags veto. Har han inte dragit lärdom av historien? Vetorätten har en tendens att förlama instititioner och skapa handlingsförlamning. Nog om det och tillbaka till tråden.)...och sen satte vi oss ned på en italitensk restaurang ("Italia", mycket fantasifullt namn, min anm.) och åt riktigt, riktigt god mat. Jag åt stekt ankbröst med honungsrostade rotsaker och polenta. Polenta är dock inte gott, är det verkligen gjort av ris? Det både såg ut och smakade blottnat bröd. Efterrätten var något av det godaste jag ätit i efterrättsväg, både jag och Jonas gjorde konstiga ljud av välbehag då vi smakade av den. Det var någon slags blåbärspannacotta/cremé brulee med olika bärkrämer och så lite kakao på det. Oj oj oj. Innan vi flyttar härifrån ska jag gå dit endast för efterrätten.
Ja, här händer det mycket. Igår lagade en blandad skara korridorare (och vän) en utsökt spagetti carbonara och sen fylldes korridoren av många festglada människor! Fördelen med att gå ut på torsdagar är många, här är tre av dem;
- Helgen känns helt plötsligt mycket längre.
- På torsdagar har Lunds nation klubb på Penthouse. Penthouse är triljoner gånger fräschare än Playground (som ligger i källaren, medan Penthouse ligger på högsta våningen, har en stor balkong och utsikt ända till Malmö).
- Faktumet att få ut på Penthouse innebär att uttrycket "gå ut på krogen" betyder att vi tar hissen (jag går dock, hissar är läskiga påfund) fem våningar upp. Sedan är vi "ute på krogen". Att "gå hem från krogen" innebär alltså omvänt - att gå fem trappor ned. Hemma. Bekvämt, med andra ord.
Nu får det vara nog med historia. Imorgon händer det spännande saker. Bland annat har lördagscafeét här på Lunds chokladtema - så det ska defintivt utforskas. Sedan vid sjutiden har jag av någon anledning lyckats bli övertalad att vara med i en inomhusfotbollscup. Och jag undrar hur det kunde ske, då det finns mycket som talat emot min inblandning i morgondagens sportutövande:
- Jag har alltid hatat att spela fotboll inomhus.
- Två av fem tår på min högerfot (som jag vanligtvis skjuter med och gör annat i fotbollsväg) är blå och mår inte bra.
- Jag har inga skor att ha.
- Jag har inte spelat fotboll på tre år.
Nej, nu ska jag frysa in vår supersmarriga mjuka pepparkaka vi bakat ikväll (inget fusk med "pepparkakskryddblandning" eller köpeskaka här inte) och se om resten av korridorsgänget äntligen har sett färdigt Pulp Fiction. (Slutet på den filmen är ju för bedrövligt så jag gick innan så jag slapp se).
Sunday, 18 November 2007
Man vet att man har varit i Malmö...
Thursday, 15 November 2007
Humor?
Efter att ha läst ställer man sig ett antal frågor:
Först klassikerna; Är det en "riktig" kontaktannons? Är karln ironisk och hoppas att någon likasinnad ska finna den lustig? Är han inte det - och därmed grymt ärlig?
Hur motiverar han inklämmandet av självutnämningen "orakel", mellan "ej högre utbildning" och "söker fertil kvinna utan pruttfobi"?
Varför söker en "gubbe" en "fertil kvinna" - är inte reproduktionsåldern över då man nått gubbstadiet? (Och är det verkligen bra ur ett evolutionsmässigt perspektiv att denna man söker tillgång till en fertil kvinna som kan sprida denna mans gener? Okej, det var elakt.)
Har någon pruttfobi ? Alla pruttar ju, något som är lika sant som att ingen gillar den efterföljande lukten. Är det vad han menar med pruttfobi; att han söker någon som gillar pruttar (hans pruttar?) lär brevlådan eka tom.
Avslutningsvis - vad betyder egentligen flegmatisk? (Och är det inte synd att världen ser ut så att karln i kontaktannonsen nedan känner sig nödgad att påpeka att han inte är muslim när han inledningsvis berättat att han kommer från Iran?)
Och innan jag glömmer! Jag vill nu ha ytterligare perspektiv på frågan: är begreppet "blottna upp" dialekt? Alla (läs: två stockholmare och en skåning, förutom Jonas som är norrlänning och förstår) tittade frågande på mig när jag hade beskrivit hur någonting hade blottnat upp, vid en middagsdiskussion - jag är lite för förvirrad för att minnas vad det hela handlade om - och sa:"Blottna...sa du?"
De hade aldrig hört det förut. Jag har fram till nu inte ens tänkt tanken att "blottna upp" inte är ett allmänt känt begrepp. Har jag fel?
Saturday, 10 November 2007
This is Skåne

Thursday, 8 November 2007
I've been looking for freedom
Ja, nu till det nya (åh-så-mycket-trevligare) jobbet! Det känns skönt att ha en arbetsplats där man räknas som en medarbetare och inte en "underarbetare" som det känns på städjobbet. Nå, de är iallafall jättetrevliga och arbetsuppgifterna innebär att jag i princip sorterar och för in fakturor i pärmar. Enformigt men jag klagar inte! Min nye skrivbordsgranne bjöd mig till och med på godis (det var en sån där äcklig hård en, men jag tog den iallafall och såg bjudandet som ett trevligt sätt att säga hej).
Nu blir det att äta blodpudding! Mums!
Thursday, 1 November 2007
En apelsin med urverk
